När jag började som lärare i slutet av 90-talet spelade flera av mina elever Counter Strike på hög nivå. De sa att det skulle bli en gren i de olympiska spelen och någon av dem tänkte nog att det var mer lönt att satsa på en esportkarriär än på skolan. Jag minns hur vi lärare skrockade och i smyg tyckte att de var en smula naiva och verklighetsfrånvända. Nu föreslås esport bli en medaljgren till 2024.

Idag är Esport större än OS i alla avseenden. Det är fler som tittar på esportturneringar än på OS, fler som utövar det och det omsätter mer pengar. Esporten behöver inte längre OS. Esporten körde om OS på utsidan.

Nu säger gymnasieminister Anna Ekström att de unga inte ska söka till att bli youtubers utan satsa på karriärer som undersköterskor, mm. Det låter väl bra om man tittar några år framåt, men hur ser det ut om man tittar över ett helt yrkesliv? Hur ser det ut för undersköterskor jämfört med youtubers om 40 eller 50 år? Svårt att säga. Det är dock inte bra att polarisera debatten och ställa det ena scenariet mot det andra, när de med stor sannolikhet kan existera parallellt. Jag tror att vi behöver både youtubers OCH undersköterskor. Det ena utesluter inte det andra.

Jag är rädd att skolan går ett liknande öde till mötes som OS. När vi lite självgoda skrockar åt elever som vill bli youtubers. Vad händer när vi i skolan inte kan leverera de medborgare vi som samhälle behöver? Det spås att ett av världens största företag är ett utbildningsföretag i framtiden. Om vi inte kan sätta kunskaperna vi lär ut i ett större sammanhang är vi dömda att bli omkörda på utsidan, medan vi skrockar nedlåtande åt de som kör om oss.